Om man ska fotografera med film så måste man låta saker och ting ta sin tid.
Oftast finns motivet kvar även om det tar några sekunder extra att ställa in kameran. Belöningen man får när man kollar sina framkallade negativ och ser att exponeringen är bra och att resultatet blivit ungefär som man hoppats är stor, betydligt större än att betrakta en nytagen digital bild på den lilla lcd-skärmen. I alla fall för några av oss.
Pragmatiska tekniker fotograferar inte med film
Att man i detta digitala tidevarv ägnar sig åt analogt foto är något som kan vara svårt för vissa att förstå, så det tänkte jag försöka förklara. Det händer ofta att kunder hajar till över det stora utbudet av analoga kameror och mängden av film på hyllan bakom disken.
De ställer relevanta frågor som till exempel – Varför?
För en pragmatiker kan det vara svårt att förstå, för en pragmatiker som även är tekniker kan det vara omöjligt att greppa.
De hör vad jag säger men skakar sakta på huvudet i misstro över att någon kan vara så bakåtsträvande.
Att jämföra digitalt och analogt
Jag brukar beskriva digital fotografering som en perfekt spegling av verkligheten.
Att fotografera med film är mer av en konstform. Om kunden fortfarande ser ut som ett frågetecken kan jag istället försöka beskriva processen och dra en parallell till vad man brukar kalla mindfullness.
– Paradoxalt nog lever man mera i nuet när man fotograferar som man gjorde förr i tiden, kan jag få för mig att säga. Då skakar kunden oförstående på huvudet hela vägen ut ur butiken, sätter sig i sin Tesla och kör iväg, kunden anser förmodligen att jag är en idiot.
Analog fotografi Für Alle
Jag har tidigare skrivit om generation Z (födda 1997-2010) som pionjärer i den analoga fotograferingens återkomst. Den gruppen av ungdomar som fått många av oss äldre att återvända till att fotografera med film. För egen del hade jag ett 12 år långt uppehåll. Mellan åren 2005 och 2017 tror jag inte att jag körde en enda rulle film. Digitalkamerorna var ju så bra och överlägsna filmen på så många sätt.
Idag är det nästan bara film som gäller för mitt eget fotograferande.
Det märks även tydligt att många i min egen generation har återvänt till det analoga. De senaste åren har andelen äldre analog-fotografer ökat markant.
De kommer in i butiken och pratar filmtyper och jämför kameror och linser och tittar på utbudet på hyllorna. Ofta blir det även ett samtal om varför vi fotograferar med film. Det finns inget entydigt svar men om man bortser från intresset för gamla mekaniska kameror och retro-romantiken de medför så finns det andra värden som inte är lika självklara.
Att leva i nuet en stund
Min sammanfattning lyder som följer; ju äldre man blir desto mer medveten blir man om tillvarons flyktighet och vår allt mer begränsade tid. När vi fotograferar med film lever vi mera i nuet, vi tar bättre vara på stunderna som annars hade svischat förbi i den allt snabbare snurrande livskarusellen. Hela processen är viktig, valet av film, att exponera bilderna, framkallningen och slutligen att sätta sina bilder i ett album som man bläddrar i och minns just det ögonblicket då bilden togs. Ett ögonblick som annars hade varit borta för alltid. Jag upplever att tiden inte rusar fram med samma hastighet när jag pysslar med de analoga processerna.
Florens på film
I mars tog jag och frugan en veckas efterlängtad semester i Italien. Vi besökte muséer, åt fantastisk mat och strosade planlöst omkring i den gamla staden. Valet av kamera var ganska enkelt, en Nikon FM2 med en 28mm (vidvinkel).
Jag hade tagit med mig en digitalkamera också men den blev liggande på hotellrummet. Det passade liksom bättre att fotografera med film i Florens.
Jag gick upp tidigt på morgnarna och tog en sväng med kameran innan jag återvände till hotellet med ett par Cafe Macciato.
Florens är fantastiskt för den som gillar att fotografera, det finns så mycket att rikta kameran emot
Att löpa linan ut
När vi kommit hem var jag angelägen att framkalla filmen och ta en titt på resultatet.
Sammanfattningsvis så är jag relativt nöjd med bilderna, inga mästerverk men det var heller inte ambitionen, bara vanliga semesterbilder i svartvitt. Bilderna fortsätter att skänka glädje av den enkla anledningen att de sitter i ett album som vi bläddrar i ibland. Tillsammans med biljetter från diverse museum, kvitton från restauranger och givetvis blev det även några bilder från telefonerna.
Processen är inte klar för än man printat sina bilder och satt in dem i ett album, eller kanske ramat in.
Då återstår glädjen över att bläddra och se tillbaka på sina upplevelser.
Den glädjen ger inte 15000 bilder i en telefon.