När man har fotograferat analogt ett tag är det naturligt att gå över från färgfilm till svartvit film.
När det blir dags får vi ofta frågan om vilken film man ska välja. På hösten när ljuset drar sig tillbaka brukar vi rekommendera att man använder en lite ljuskänsligare film som 400 asa. Frågan är vilken man ska välja, de två mest populära är Ilford HP5 och Kodak Tri-X. Så vad är egentligen skillnaden?
Tri-X är en klassisk svartvit film som är känd för att ha ett stort korn och vara bra i svagt ljus. Den är dock dyr, kanske mest för dess goda rykte.
HP5 från Ilford är lite billigare, den har också ett grovt korn och ger ett lite ”gritty” utseende, ganska likt Tri-X. Många fotografer uppskattar det stora kornet i dessa två filmer och det verkar som att alla har sin favorit. Båda filmerna håller hög kvalité men frågan är vilken man föredrar.
Giganterna gör upp – Kodak Tri-x mot Ilford HP5
Det är dags för älgjakt i Remjäng igen, för en porträttfotograf är det rena julafton, gott om intressanta karaktärer samlade på en och samma plats. I år passde jag på att ställa två av de mest populära svartvita filmerna mot varandra, En rulle av Kodaks Tri-x och Ilfords motsvarighet, HP5.
Valet av kamera och objektiv var enkelt, det fick bli en Nikon F5 med 85mm/1,4 som enda glugg. Jag ställde kameran på ”P” och använde inställningsratten för att rulla fram den bländare jag ville ha för varje bild. Det blev mest runt f:2,8.
Jag körde de två rullarna under samlingen vid slaktboden runt 12-tiden när ljuset är som bäst så här års.
Det var inget finlir, bara att gå runt bland jägarna och hitta motiv.
Första rullen tog slut på 10 minuter, sen var det dags för Ilford. Totalt tog det väl en halvtimme att exponera båda rullarna.
Framkallning av svartvit film
Det blev D-76 som framkallare för båda rullarna, körde enligt anvisningarna men agiterade lite mer än vad som normalt rekommenderas. Framförallt för att få lite mer kontrast.
Negativen ser bra ut men Ilford känns lite mer kontrastrik än vad Tri-X gör.
Om jag ska försöka sammanfatta resultatet så är filmerna förvånande lika, Hp5 blev lite tätare i framkallningen, hade kunnat korta ner tiden med 30 sekunder. Tri-x ser lite blekare ut på negativen, den hade mått bra av lite längre tid i framkallningsbadet eller lite hårdare agitering.
Det är ingen större skillnad dock.
Först ut, Tri-x.
Negativen scannades med vår Noritsu S2 scanner på hög upplösning.
Först ut var Kodak Tri-X.
Ja, men det ser väl bra ut, svärtan finns där kontrasten likaså men det som utmärker filmen är det grova kornet. Det märks tydligast på de oskarpa partierna i bakgrunden, både i högdagrar och skuggor.
Det ser ut som en Tri-X ska se ut.
Ilford HP5
Ja, det ser ju bra ut, lite mer svärta, lite mer kontrast, faktiskt lite punchigare än kodak.
Den här gången vinner Ilford HP5 men ta inte det för någon sanning om hur dessa filmer presterar.
Båda filmerna är klassiska och jag tror att motivet får betraktaren att föredra det ena över det andra.
Jag hade definitivt missat ett ”pepsi test” med dessa två rullar, jag kan iallafall inte se på bilderna och avgöra vilken film som är vilken.
Så sammanfattningsvis är dessa filmer ett bra val oavsett vilken, kom och köp svartvit film!
Till sist ett tack till jägarna i Remjängs VVOF för tålamodet.
Text & Bild: Lars Adrians